- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
194

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Ja visst, men ser lilla svägerskan, der har jag
så mycket att göra, så det händer att Fanny ibland får
sitta ensam det mesta af dagarne, och nu vore det
meningen att vi skulle få vara tillsammans de dagar som
jag har tid att stanna här, och de bli inte inånga!

— Ahja, det skå’ vi nog arrangera! — förklarade
majorskan med afgörande ton, — det hjelps helt enkelt
med det att Lisen bor inne hos Ellen medan ni är här,
och så tar ni hennes rum i stället!

— Nej mamma! — skrek Lisen mycket häftigt
och aldeles pionröd af förargelse, — det går jag visst
inte in på! Hvar skall jag ta’ emot Axel, när han
kommer? Ska’ vi kanske sitta i salen eller i förmaket
och talas vid? Det vore ju aldeles rysligt, der som
alla menniskor springer igenom? Då kan man ju inte
få säga ett enda förtroligt ord åt hvarann —

— Ja, och inte få smekas och kyssas så ofta ni
vill! — anmärkte Ellen mycket spetsigt, — och det är
väl ändå det värsta!

— Nehej det är det visst inte! — ropade Lisen
ännu mera uppbragt, — och jag anhåller att jag får
vara i fred för alla sådana der speglosor utaf småbarn,
som ingenting begriper!

— Småbarn? Att du inte skäms, Lisen! Men
jag skall ha’ den äran att säga dig — —

— Elickor! — afbröt majorskan mycket skarpt, i det
hon gick emellan dem båda, — det passar sig
sannerligen inte, hvarken att föra ett sådant språk eller
använda en sådan ton! Gustaf kan ju verkligen få den
föreställningen om mig, att jag inte förstår mig på att
uppfostra mina barn eller att ta’ vara på min
husmoderliga värdighet — —

— Den tron har jag hittills inte haft någon
anledning till! — svarade Hult, i det han lade armen
om sin hustrus lif, och såg in i hennes ögon, som
riktades på honom med en bedjande blick, hvilken han
tycktes liafva lätt att förstå, — och om nu svärmor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free