- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
196

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

t

— Ja, jag hoppas väl det! — sade Hult gladt,
med en varm blick på sin unga hustru, — men om nu
svärmor vill bjuda oss på litet frukost, så får vi sedan
ge oss af och skaffa oss rum! Och sen skall jag ut
och köpa pudrett–

— Ey då! — utbrast majorskan i det hon
rynkade på näsan, och slog sin måg lätt på armen, —
tala om sådant och frukost i samma andetag! Ja, ni
landtbrukare är då ena fasligt ogenerade menniskor!

— Åhja, kära svärmor! Det ena är lika nödvändigt
som det andra! — skrattade Gustaf Hult, i det de
gingo ut i salen, der bordet redan stod i ordning.

Efter den något sena frukosten begåfvo sig de unga
makarne af för att skaffa sig rum, sedan det blifvit
öfverenskommet att man skulle träffas klockan fem nere
i Strömparterren, för att tillsammans äta middag ute
på Hasselbacken, och sedan sluta dagen på
Djurgårdsteatern, der Stora Mogul hade ett visst rykte om sig
att kunna sätta skrattmusklerna i rörelse. Sedan de
båda unga gått, sade Lisen till sin mor, i det hon satte
sig ned i förmaket vid reflexionsspegeln för att se om
inte fästmannen skulle komma:

— Usch mamma! Det är fasligt hvad Gustaf är
grof och simpel! Det skulle då aldrig kunna falla mig
in att gifta mig med en landtbrukare, de ha’ inte någon
finkänslighet, inte någon verldsvana!

— Ack kära barn! — svarade modern med en
suck, i det hon sjönk ner i den mjuka förmakssoffan,

— det är inte bara fallet med landtbrukarne. Sådana
är karlarne allesammans, när de väl blir gifta!

—- Men sådan kommer inte min Axel att bli, det
kan mamma vara öfvertygad om! — återtog Lisen med
den säkraste öfvertygelse.

Modern svarade ingenting, hon bara tittade i taket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free