Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjerna af en feberaktig förhoppning och han tänkte
inom sig:
— Kunde jag bara få bort den enfaldige mannen
härifrån, så skulle det inte dröja länge förrän hon
vore min.
Hur litet visste han hvad som föregick i lilla fruns
uppskrämda sinne. Hade han kunnat ana att den lilla
handen darrade af harm, och att hon i sitt hjerta kände
endast förakt och afsky för den falske vännen, så, skulle
han sett så lagom segerstolt ut, der han nu stod med
cigarren mellan läppare och med en min af blaserad
likgiltighet stödde sig mot balustraden, medan han
kastade hufveidet tillbaka lik en modern titan, som ämnade
trotsa hela verlden, för att få tillfredsställa sin fåfänga
och den låga böjelse som han gaf namn, heder och
värdighet af kärlek.
Men nu kom hans syster och slog sig ned bredvid
lilla frun och medan de samtalade om Stockholm och
om det brokiga lifvet der nere i trädgården, såg Fanny
till sin förvåning huru ingeniören slog sig ned bredvid
Ellen och Lisen och huru han snart var inne med dem
i ett ledigt och muntert samtal, afbrutet af friska och
klingande skratt, i hvilka den unge
generalstabsadju-tanten deltog som det tycktes mera af skyldighet än
egentligen af smak och böjelse.
— Min bror är en rigtig fruntimmerskarl, —
utbrast systern, i det hon såg öfver till dem med tydligt
välbehag, — det är bara skada att han skall vara så
flygtig och inte kunna fästa sig stadigt vid någon! Så
vida han nu inte verkligen har gjort det, — fortsatte
hon efter ett ögonblick, i det hon forskande såg på
Eanny, som kände att hon rodnade, — ty han förefaller
mig verkligen mycket förändrad sedan jag sist såg
honom. Han är ibland nästan onaturligt munter och
lif-lig, och ögonblicket derpå ser .han ut som om hela
verlden tyngde på honom. Har inte ni märkt det också,
fru Hult?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
