- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
208

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

längre hon vistades i den af ständiga nöjen och
jäg-tande förströelser mättade stadsluften, desto svagare blef
•hennes motstånd. Också hade hon ju inte mera det
ringaste att frukta af den unge ingeniörens enträgenhet
eller uppmärksamhet; han såg ju knappast åt henne
mera, så upptagen tycktes han vara af den yngre
systern. Det är visserligen sant att han var artig och
förekommande som förut; men han var det numera på
ett helt annat sätt, och detta lugnade henne betydligt,
på samma gång som det också retade henne en smula,
fastän hon knappt vågade tillstå det för sig sjelf.

Under eklateringsmiddagen togo både majorskan
och de nyförlofvade ett bestämdt löfte af Fanny, att
hon skulle stanna qvar, och vid bordet hade Stenmark
till Hult fällt några högt uttalade ord om att han
troligen måste resa ner åt Vestergötland om ett par dagar
för att uppgöra om vilkoren för något nytt
sjösänk-ningsarbete, och att han i förbifarten kanske skulle
hälsa på denne, för att under en dag eller två söka
friska upp hans ensamma gräsenklingsskap en smula,
ett löfte som Gustaf Hult tog fasta på under ljudliga
försäkringar om, att då skulle de ha’ det rigtigt trefligt
och ströfva omkring i skog och mark så att det skulle
stå herrliga till.

Stenmark hade redan förut med hviskande ton
försäkrat Ellen om att han tänkte begagna sig af denna
färd neråt landet, för att på samma gång göra en
af-stickare ner åt vestkusten, och han undrade mycket på
om han skulle vara välkommen, i fall han hälsade på
dem nere i Varberg, något som Ellen helt öppet
försäkrade honom om att han inte behöfde tvifla på, ty mamma
trifdes mycket bra i hans sällskap. Hon yttrade detta
med en hos en så ung dam ganska framstående förmåga
att söka blanda bort korten, och följden af hennes sluga
vändning var naturligtvis den att ingeniören undrade
om inte också någon mera af familjen delade moderns
tycke, något hvarpå Ellen svarade med en hastig blick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free