Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som inte var så» särdeles svår att tyda för en så
rutinerad fruntimmerskarl som Stenmark.
Och alt det der hade Ellen sedan, i sin förtjusning
öfver utsigten att få uppträda i Varbergssocieteten med
en så elegant »cavaliere servante» som denne, omtalat
för lilla frun, hvilken derför kände sig alt lugna’re för
egen del, på samma gång som hon började hysa al
varliga bekymmer för sin yngsta systers sinnesfrid och
hjertero. Men hon betänkte inte att detta var Ellens
första egentliga lilla kärlekssvärmeri, och att den
åkomman är nästan lika oundviklig för den första ungdomen,
som messlingen eller skarlakansfebern är det för
barndomen. Den uppträder nästan altid epedemiskt vid en
viss ålder, och för det mesta går den ganska hastigt
öfver utan att efterlemna några spår, — den är helt
enkelt en jäsningsprocess som måste hafva sin tid,
liksom alt annat, både ondt och godt.
Någon gång händer det visserligen att den
efter-lemnar sjukliga förändringar för all framtid, men då
har den säkerligen icke fått hafva sin gilla gång, utan
på ett eller annat sätt blifvit origtigt behandlad, eller
också har den af sjukdomen träffade individen haft
särskild disposition för mera sammansatta sjukdomsformer.
Hvad Ellen beträffar, borde man af hennes friska natur
kunna vänta att hon snart skulle vara botad, äfven om
man inte precis skulle vilja våga sitt hufvud på att
hon ej kunde råka ut för recidiv — något som händer
med alla sjukdomar. —
När Gustaf Hult väl bade rest, sedan han
lof-vat att på bestämd dag afhemta lilla frun vid
jernvägsstationen närmast deras hem, förvånade sig Fanny
nästan öfver att hon kände så liten saknad efter honom,
som hon verkligen gjorde. Men i sjelfva verket hade
hon inte mycken tid att tänka på hvarken det ena eller
det andra, ty nu, sedan hon flyttat hem till modern,
fick hon inte vara ett ögonblick allena. An var det
att gå ut i bodarne, än på visiter, än på landtpartier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
