Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i hufvudstadens vackra omgifningar, än på
middagar och supéer, som eklateringsmiddagen hade i släptåg
efter sig både i staden och på landtställena, dit moderns
umgängesvänner redan längesedan hade flyttat ut. Det
var, med ett ord, en rigtig hetsjagt utaf tillställningar,
den ena öfverdådigare än den andra, och hade lilla frun
förut saknat Stockholmslifvet och alla dess tröttande
nöjen, så fick hon nu så tillräckligt deraf att det nästan
framkallade öfvermättnad och leda.
Hon blef derför icke litet glad när modern
ändt-ligen fixerade dagen för afresan och när hon fick höra
att Stenmark skulle resa i sällskap med sin syster och
svåger ett par dagar förut, sedan likväl först
härads-höfdingen anhållit om att få se dem allesammans på en
afskedssupé ute vid Nacka, hvars härliga natur man
ännu inte fått tillfälle att taga i betraktande.
Bjudningen emottogs naturligtvis med tacksamhet och det
blef beslutadt att man skulle fara dit ut i vagnar, för
att sedermera på aftonen med ångbåten återvända till
bryggan nere vid Barnängen, der vagnarne skulle
af-hemta passagerarne klockan half elfva på qvällen.
På slaget fem stannade vagnarne utanför
majorskans bostad, och man satte sig uti för att företaga
färden till Stockholmstraktens Sachsiska Schweitz, som
det vackra Nacka så ofta blifvit kalladt. I den första
vagnen åkte Majorskan, Fanny, Ellen och ingeniörn, i
den andra häradshöfdingen med sin fru och de båda
nyförlofvade, alla i fullkomligt helgdagslynne, om man
undantar lilla frun, som inte rigtigt var i sitt esse,
fastän hon troligen skulle haft ganska svårt att säga
hvad som var åt henne, i fall någon frågat henne
der-om. Hon kände en obestämd oro, som om hon hotats
af någon öfverhängande fara; men de omvexlande
scenerierna under färden skingrade snart denna
förstämning, och när de efter något öfver en timmas färd
stannade utanför det lilla värdshuset vid Nacka, hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
