Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty hon som gift, vore ju närmast till att taga vård om
sin yngre syster, begåfvo sig de unga i väg uppåt
dalen, med de båda nyförlofvade i spetsen. Om det nu
var för att dessa icke hade något särdeles sinne för
naturen, eller om de hade en särskild brådska att komma
upp till kapellet, — nog af, inom några ögonblick voro
de ur sigte, der de arm i arm med lätta och spänstiga
steg skyndade uppför den tämligen brant uppstigande
vägen, och lilla frun var snart ensam med Ellen, som
lifligt pratade med Stenmark, hvilken icke tycktes hafva
ögon för någon annan än henne.
Fanny tyckte sig icke på länge hafva sett något
så vackert eller njutit af något så fridfullt och
harmoniskt som denna vandring i den vackra sommarqvällen
midt i skötet af denna herrliga natur. Hon stannade
oupphörligt för att se än på ett träd som lutade sig
öfver den muntert sorlande bäcken, än på ett kantigt
klippstycke som, splittradt genom någon naturrevolution,
men sedan af den försonande tidens hand klädt med
svällande, sammetslik mossa, hängde så djerft ned öfver
ett bråd djup i miniatyr, än på en glimt af en leende
utsigt, som vid vägens krökning plötsligt öppnade sig
för blicken, nästan som genom ett trolleri. Än var det
en fogel hvars glada qvitter kom henne att stanna
några ögonblick, liksom hade hon aldrig förr hört detta
sommarqvällens jubel ute i Guds fria natur.
Hvarken hennes syster eller ingeniören tycktes
likväl hafva någon särdeles lust att deltaga i hennes
natursvärmeri. De pratade och skrattade utan att bry
sig om hvarken träd, klippor eller foglar/ de gingo
bredvid hvarandra framför henne, än med hastiga steg,
än med långsammare, och bäst som det var hade de
försvunnit vid en krökning af vägen. Hon märkte det
knappast, det var som om hon nu först upptäckte detta
landsbygdens lugna, oemotståndliga behag, som hon förut
icke kunnat uppfatta, eller som ännu för några dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
