- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
219

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jo, jag gaf honom en örfil och sprang ifrån
honom, och det var väl der för han gick sin väg kan
jag tro! — Jag skulle inte ha’ sagt något om han friat
först, men att komma så der!

— Om han också en gång skulle komma och fria
till dig, Ellen, så lofva mig att du aldrig ger honom
ja! Tro mig, det är en dålig menniska, och han skulle
aldrig kunna göra dig lycklig!

— Var du lugn! — svarade Ellen, -— nu känner
jag honom och det är inte värdt att han försöker.

Snart voro de framme vid bron som leder till
värdshuset. Ett litet stycke derifrån låg ångbåten och rökte
och just som de kommo midt på bron lade den ut på
väg till staden.

— Nej, ser du Fanny! — ropade Ellen halfhögt,
i det hon förvånad pekade ner på ångbåten, der en
herre akterut vände sig tvärt om, när han fick se dem,
— der är han, du! Han far till stan!

— Gud ske lof! — utbrast Fanny glad, — då
skall supén smaka så mycket bättre! Och vet du Ellen,
nu kan det vara nog med att roa sig häruppe — i
morgon bittida far jag hem!

*     *
*



Och dervid blef det, trots alla majorskans och
syskonens försök att öfvertala henne till att stanna.

Lilla frun hade fått nog af Stockholm. Hon
längtade tillbaka till sin husliga lycka der nere på landet,
denna lycka som förut syntes henne så hvardaglig och
så prosaisk. När hon väl satt uppkrupen i ett hörn
af kupén och kände den friska morgonluften spela
omkring sina bultande tinningar, och hörde stadens
nyvaknade buller alt mera försvinna i fjärran, då drog hon
en djup suck af lättnad och tyckte att en hel
centner-tyngd lyftades från hennes unga bröst. Och ju närmare
hon nalkades det för ett par veckor sen så misskända
hemmet, desto lyckligare kände hon sig. Hon tänkte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free