- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
240

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stående riksdagsman från hufvudstaden, med händerna
på ryggen långsamt tränga sig fram genom hopen, tills
de litet längre fram träffade på ett af statsråden, som
sällade sig till dem och följde med, vägen framåt,
medan de afhandlade utsigterna för eller mot den
europeiska freden, och dryftade frågan om hvilken som vid
nästa riksdag skulle bli den segrande, frihandeln eller
protektionismen. Magnaten var stark tullskydds vän,
riksdagsmannen frihandlare och statsrådet iakttog en
diplomatisk försigtighet, för att inte på något sätt
kompromettera regeringen.

Midt ibland alla dessa olika menniskor, och alla
dessa skiljaktiga intressen, såg man en ensam ung man
i sjöofficersuniform, helt sorglöst vandra framåt med
cigarren i munnen. Han hade als icke något ovanligt,
hvarken vackert eller utmärkande i sitt yttre, men hans
sätt var raskt och hurtigt, gången litet vårdslös och
vaggande som vanligtvis hos sjömannen, och den smidiga,
tämligen kortväxta figuren uppbar på ett ledigt och
obe-sväradt sätt den trefliga uniformen, som visserligen nu
blifvit något stelare än förut, men dock är tillräckligt
klädsam för att fördelaktigt skilja sig ifrån
landmilitärens. Den unge mannen var blond, och såg sig
omkring med ett par stora, .muntra och frimodiga blå ögon,
dem han spanande rigtade än hit, än dit på de
promenerande, liksom om han sökte någon eller något. De
unga damerna som han mötte, kastade nog ganska
många, als icke likgiltiga blickar åt den sida der han
gick, men dem tog han icke åt sig med någon särdeles
ifver. Ibland hälsade han artigt men lugnt på några
af dem som han kände; men för det mesta gick han
sin väg framåt som om han, i enlighet med sitt yrke,
varit rädd för att förlora något af vinden om han lagt
bi och pratat en stund med andra bekanta seglare som
han mötte.

Men just då kom den af doktorn nyss omtalade
korgvagnen, framskjuten mycket långsamt af en bad-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0240.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free