- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
249

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dånat när hon fick se honom? För all del, tala om!

— Vi ä’ färdiga att förgås af nyfikenhet! — Det låter
ju som en hel roman, och jag är öfvertygad om att ni
kan ge oss ordet till gåtan?

— Romanen är helt enkelt den, min nådiga
friherrinna, — sade den unge mannen lugnt, — att
professorn envisades med att vilja gå uppför trappan, att
han missräknat sig på sina krafter, och att han måste
stanna på halfva vägen! —

— Jaså, ingenting annat! — Nå, men fruntimret
som dånade?

— Jag vet inte af att något fruntimmer dånat!

— Det var högst märkvärdigt! Rosa lilla, sa’
inte hofrättsrådinnan att det var ett blekt fruntimmer
med mycket distingueradt utseende, som höll en lång,
äldre herre under armen, och som hade dånat, när hon
fick se professorn på trappan?

— Nej mamma lilla, — svarade den unga flickan
med öfverlägsen ton, — inte att hon hade dånat; men
att hon höll på att dåna, och att om inte den långe
herrn så hastigt hade fört henne derifrån–så–

— Nå ja, dåna eller hålla på att dåna, det
kommer ju på ett ut! — utropade friherrinnan otåligt, — och
ni ska’ få se att här ligger någonting under! Jag kan
just undra hvem hon kunde vara, — hon måtte bestämdt
vara nykommen! —

— Att döma efter beskrifningen, — sade den unge
sjöofficern, med en viss skärpa i rösten, — så tycks
det ha’ varit min mor, som det är fråga om, och jag
kan försäkra friherrinnan att hon hvarken dånade eller
höll på att dåna, då hon fick se professorn! Hon blef
helt enkelt förskräckt, då hon fick se en menniska hålla
på att falla omkull i trappan, det var hela saken! Och
med damernas tillåtelse skyndar jag nu hem för att
höra efter hur det är med henne.

Och med handen mot mössan och en lätt bugning
begaf sig den unge mannen med hastiga steg bort ifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free