- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
259

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När de väl blifvit ensamma vid bordet, vände
friherrinnan sig till kapten, * och gaf honom ett lätt slag
med parasollen öfver armen, i det hon utbrast:

— Förfärliga menniska! att sätta mig i en sådan
förlägenhet!

— Ilvad? hvad? — stammade kaptenen förbluffad,

— hvad menar fri — — friherrinnan?

— Ser man på bara, så oskyldig han gör sig! —
Tycker ni verkligen det passar sig att i närvaro af en
nng, oskyldig flicka komma med sådana der historier?
Men säg mig nu — — för mig kan ni gerna vara så
upprigtig ni vill — — jaja, naturligtvis inom vissa
gränser; —man påstår ju att ni i unga dagar varit en
mycket farlig beundrare af det täcka könet? Kan det
verkligen vara sant? Jag har till och med hört sägas
att ni skulle ha åtskilliga skiljsmessor och en mängd
olyckliga äktenskap på ert samvete -— är det verkligen
möjligt?

— Jo, det skulle jag tro! — svarade kaptenen, i
det han spärrade upp ögonlocken så högt han kunde,

— jaja, det vill säga, med en viss reservation likväl!
Ser friherrinnan, jag skall säga att jag altid varit
mycket försigtig när det gällt gifta fruntimmer — och
skuld till någon skiljsmessa har jag egentligen bara
varit en enda gång i mitt lif, ;ch då blef jag det
genom misstag!

— Det får ni lof att berätta för mig, innan min
dotter kommer igen!

— Med mycket nöje, min nådiga — så mycket
mera som jag dervidlag var fullkomligt oskyldig — —
ja, jag försäkrar friherrinnan på min heder — —

— Behöfs inte, min bäste kapten! — svarade
friherrinnan med en spetsighet i tonen som aldeles gick
förlorad för den gode kaptenen, — ni kan således helt
lugnt berätta mig — —

— Jo ser friherrinnan, — började kaptenen, i det
han långsamt satte sig tillrätta i stolen, och sträckte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free