Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt vis ursinnig — jag rusar upp — jag vill efter dem
— då var det slut på den turen och så kom den, då
damerna bjuda upp. Och hvad tycker ni min nådiga,
då kommer hon och bjuder upp mig, och bad mig att
inte vara ond, och sade att det var utaf våda som
Verner narrat omkull mig, och att hon aldrig skulle glömma
den balen, och att hon skulle vara mig så innerligt
tacksam, om jag inte brydde mig om att vara ond på
Verner, som hon tyckte ritade så gudomligt! Nå, söt
som hon var, så kunde jag inte säga nej, och när ba^
len var slut så fick jag lyfta henne in i vagnen och
Verner stod bredvid och bet sig i läpparne, och när vi
kom in i logementsalen, så flög han på mig och det
blef ett vildt slagsmål af, ända tills vakthafvande
officern kom och skilj de oss åt, och så fick vi tre dars
arrest, och när vi kom ut ur den, så duellerade vi på
värja uppe i Solnaskogen.
— Duellerade ni? På fullt alvar? — frågade
friherrinnan intresserad, — är det verkligen möjligt?
— Fördöme mig är det inte dagsens sanning, min
nådiga! Det var en strid på lif och död! Jag fick
en rispa i högra armen, och Verner miste en vårta på
venstra kindbenet som jag ordentligt opererade så att
den aldrig kom igen mera! Striden slutade med
frukost på Hagalund, och der fans den tiden en
förban-nadt täck uppasserska som hette Thilda, och som
förband oss, och det var inte långt ifrån att vi hade
börjat slåss om igen för hennes skull! Ack ja, den tiden,
den sköna tiden 1
— Jo, den måtte sannerligen ha’ varit skön! —
utbrast friherrinnan med ett forceradt uttryck af dygdig
harm, — och ni ena lättsinniga krabater båda två!
— Ja herre gud — svarade kaptenen med
egenkär ton och blundade elegiskt, — vi voro unga! Hvad
vill ni man ska’ göra? Ungdomen är nu en gång så
beskaffad, att ett vackert ansigte och en yppig växt —
— en mjuk hand och en liten fin fot — — en–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
