Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontrasterade på ett underligt sätt med hans egen
utmärglade gestalt och det uttryck af jägtande oro och
djupa sinnesrörelser som kom och gick öfver de rörliga
dragen i hans bleka och aftärda ansigte, samt med den
prägel af sorg och förskräckelse som stämplade hustruns
och dotterns ansigten och väsen.
Doktorn hade nyss varit der, hade ordinerat några
stimulerande medel åt den sjuke, pratat några
likgiltiga och intetsägande ord med damerna, och derpå
af-lägsnat sig för att återkomma sednare på qvällen, och
medan Dolores ett ögonblick gick in i sitt rum för att
utbyta promenaddrägten mot en enklare hemdrägt,
vinkade professorn nervöst och otåligt åt sin hustru, som
oroligt och brådskande sysslade med något borta i
rummet.
— Inez! — liviskade han upprördt och afbrutet,
i det han vinkade på nytt, — skynda dig! Kom hit
till mig — tag dig en stol — — jag har något att
säga dig innan Dolores kommer tillbaka!
— Dolores? — utropade den lilla spanskan med
af förfäran uppspärrade ögon, — hvad är det, Carlos?
Säg mig hvad det är som skrämt dig, eller jag dör af
oro — — jag–-
— Tyst! — Sätt dig här och hör noga på! — Du
skall genast packa ner våra saker, hör du —–-genast
— vi resa härifrån i morgon! Vi kunna inte stanna
här en dag längre!
— Resa? Inte stanna? —- Carlos, du yrar, du
— — tänk på Dolores — på senhor Ernesto, — —
— Vi måste resa säger jag! Resa genast! Och
just för Dolores’ skull, för den unge mannens egen
skull måste vi, — hör du, vi måste! Ah! — utbrast
han hastigt med uppflammande raseri, i det han knöt
samman händerna öfver sitt hufvud och spände blickarne
uppåt, — förbannelse öfver det förflutna! Skall det
då altid grina mig i synen som ett spöke? Hvad
skulle jag här att göra? Har jag inte syndat, lidit,
Frans Hedberg: Stockholmslif.
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
