Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
månklotet deruppe i rymden, genom att framkalla ett
praktfullt men kort färgspel i de gungande vågorna.
En af de grannast utstyrda båtarne var den som
konsul Hansen hade hyrt, och der han nu hade
installerat friherrinnan och hennes dotter, jemte den förut
omnämda hofrättsrådinnan, sedan han först varit ute
och seglat ensam med fröken Rosa, såsom doktorn
omtalade uppe på flustret. Den seglingen hade dock,
enligt Rosas bestämda utsago endast inskränkt sig till en
mycket kort tur utåt fjärden, som konsuln förklarade
att de hade måst göra, för att han skulle kunna få
behålla båten till qvällen, och när friherrinnan vid
kaptenens arm kom ner åt strandpromenaden, löpte
segelbåten också genast till vid en af bryggorna för att
taga henne ombord. Friherrinnan, som inom sig var
i hög grad förargad på sin dotter för hennes opassande
beteende, ville likväl inte låtsa om något, i synnerhet
som ett annat sällskap också var nere vid bryggan för
att invänta en båt, den de skulle embarkera i, utan
hon lät derföre påskina att de unga med hennnes
vetskap varit ute och profvat segelvädret, hvarför hon
ropade åt dem redan innan de hunnit lägga till:
— Nå, är det verkligen så hyggligt att man kan
våga sig ut, utan att bli sjösjuk, eller hur herr konsul?
— Sösyg? — skrattade denne, utan att låtsa om
någon förlägenhet, — det kan De ikke bli ve, hvis De
end vil det nok så gerne, friherrinne! Det er som att
rejse på stuegulfvet, det kan jeg indestå för! — Och
dermed räckte han henne handen för att hjelpa henne
ombord, sedan nu gamle Olaus lagt till på sitt allra
gentilaste sätt med hela relingen inåt bryggan. — Nå,
kaptejn! — fortsatte han i samma glada ton sedan
friherrinnan begifvit sig af bortåt aktern till sin dotter,
— De gör vel også en lille seglats? —
— Nej tack! — svarade kaptenen hastigt, i det
han drog sig tillbaka från båten och spärrade upp begge
ögonlocken med ett uttryck af liflig förskräckelse, —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
