- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
276

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag föredrar landbacken — jag liar stämt möte med
doktorn och kanslirådet borta i brunnsparken.

— Ja, De har da ikke heller sa let at komme
ombord, med de sti ve lägger, — fortsatte konsuln, lika
glad som förut, och tilläde sedan i det han sänkte den
ljudliga rösten något, — for resten skal De have tak,
kaptejnl De gjorde mej en pockers god tjenste med
Deres lille historie der over på flustret!

— Hvad menar konsuln? — frågade kaptenen
gapande som en svalunge — hvad har jag kunnat göra
er för en tjenst? Det begriper jag inte!

— Begriber De ikke? Nå, det er udmärket! Ja,
De er en pockers gammel fyr, og jeg skal takke Dem
bedre en anden gang, da! Sät ud, Olaus! så sejler vi
opp til badhusbron og henter hofrättsrådinnen! — Jeg
her tagit mej friheden att inbyde henne, så friherrinnen
må b af ve noget selskab, mens jeg och fröken taler om
Amerika! — fortsatte han helt ogeneradt, i det han
vände sig till friherrinnan, som i en hast tog på sig
sitt allra älskvärdaste leende, sedan hon nyss i hviskande
ton sagt åtskilliga skarpa saker åt sin fröken dotter,
som likväl helt kategoriskt förklarade, »att när mamma
sjelf sagt att hon kunde promenera med konsuln, så
måtte det väl inte vara mera förbjudet att segla med
honom, så mycket mer som de då voro tre, i stället
för att när de gingo tillsammans, så voro de bara två».

— Dessutom mått 3 jag väl vara så gammal att
jag kan sköta mig sjelf, — slutade Rosa sitt svar, —
och när mamma inte kan skalfa mig ett passande parti,
så får jag väl lof att på egen band se mig om efter
någon! —

Friherrinnan höll verkligen på att bli alvarsamt
ond; men så kommo de der två millionerna för henne,
och så tänkte hon: »det är inte värdt att säga
någonting vidare i qväll! I morgon skall jag göra mina
efterforskningar, och sedan få vi väl se!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0276.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free