- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
277

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon kunde likväl icke underlåta att ge konsuln
en liten släng, när hon nu ofvanpå det älskvärda
leendet, med en viss skärpa i tonen tilläde:

— Jag tror att ni allaredan talat aldeles för
mycket med min dotter om Amerika, och det vore kanske
skäl i att ni valde ett mera passande samtalsämne!

— Finder De något upasende i det, da? —
frågade konsuln, i det han helt obesväradt slog sig ned
bredvid henne, — det tänkte jeg man kunde snacke
med alle damer om, de må nu väre unge eller gamle!

Kaptenen stod under tiden ensam qvar uppe på
strandpromenaden, i det han stirrade utåt sjön efter
båten, och tänkte för sig sjelf att kanslirådet egentligen
hade förbaskadt rätt, som inte kunde tåla norrmännen!
Komma och säga att hans ben voro styfva! Hade man
nånsin hört något så oförskämdt! — Och liksom för
att bevisa att den fritalige konsuln hade komplett orätt,
satte han sig i gång med stabbande steg bortåt
brunnsparken, just som sextetten derute på sjön började blåsa
Lager eran tz’s, »Källan», som var både deras eget och
badgästernas favoritstycke.

— Fy fanken sådan musik! — mumlade kaptenen
för sig sjelf i det han fortsatte sin gång, — det
fattades bara att man skulle sitta och sqvalpa ute på sjön
till och höra på det der, för att man rigtigt skulle
somna! Jag tycker åtminstone de kunde ha’ det vettet
att spela någonting utaf Strauss eller Millöcker och inte.
så’na der begrafningspsalmer! — Hm! det ska’ rigtigt
smaka skönt att få sig ett glas punsch!

Men det tycktes skrifvet i stjernorna att kapten
Sybell den qvällen skulle få vänta på det som en
årslång vana gjort till ett trängande behof för honom, ty
just som han ämnade vika af från strandpromenaden
och upp till badhusparken, kom ett fruntimmer hastigt
emot honom, stannade midt framför honom, och sade
litet andtruten af den hastiga gången:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free