- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
278

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Nej, se kapten Sybell! Det kan man verkligen
kalla ett Jyckligt möte!

— Åli min nådiga! — stammade kaptenen
öfver-raskad ocli inte litet förargad öfver att bli uppehållen,

— det är — — jag är förtjust–-men hvad

ser jag? Är det inte fröken Varner? Jo minsann är
det inte! — Och aldeles ensam?

— Ja, min far mår inte rigtigt bra, och min mor
ville, derför inte lemna honom ensam, men jag ville så
gerna komma ut litet, och som alla våra bekanta redan
äro ute på sjön, så fans det intet annat råd än att gå
ensam, såvida jag ville se något af regattan och njuta
af månskenet.

— Om ni tillåter, så skall jag be få anhålla att
göra er sällskap! — svarade kaptenen, som ännu hade
så mycket qvar i sig af sin gamla menniska, att han
glömde bort punschen, när han såg det förtjusande
an-sigtet småle emot sig. Sanningen kräfver dock det
erkännandet att han inom sig tänkte att hon väl skulle
nöja sig med ett slag neråt strandpromenaden, och att
han sednast om en halftimme skulle få hamna vid
punschbordet uppe i badhusparken.

— Jag ämnade just be er om det! — svarade
Dolores helt upprigtigt, i det hon fattade hans erbjudna
arm; och i det de vände om för att gå framåt
promenaden, tilläde hon med det älskvärdaste smålöje, — inte
för att jag är rädd att gå ensam, men man är ändå
altid mera trygg, när man har en äldre herre i sällskap!

— Det är första gången jag lyckönskar mig öfver
att inte vara ung! — svarade kaptenen, i det han dolde
en grimas, — fast i ert sällskap, min nådiga, skulle
jag nog hellre vilja vara tjugosex år än dubbelt upp!

*— Dubbelt? — upprepade Dolores med så väl
spelad förvåning, att kaptenen blef aldeles förtjust, —
ni skulle vera femtiotvå år? Det är inte möjligt! —

— Det kan väl hända att man bibehållit sig så
der temligen! — svarade kaptenen i det han försökte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free