- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
282

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

värdigt, som man inte kan beskrifva, men som — som

— Men hvad ser jag? — af bröt han sig sjelf helt
tvärt, och såg sig förvånad omkring, -— vi har ju
kommit ända ut till Måsudden — — ja, der ser man, när

man har angenämt sällskap!–men det är måhända

bäst att vi vända om, annars bli kanske edra föräldrar
oroliga — — och jag — jag har verkligen gjort upp
med ett par bekanta — — att — att — —

— Och det säger ni inte, herr kapten! — utbrast
Dolores med förebrående ton, — utan låter mig på
detta sätt uppta’ er tid! — Det är inte vänligt af er,
och — —

— God afton, mitt herrskap! — hördes i
detsamma en klar, ungdomlig röst aldeles invid dem, och
en mörk gestalt steg med lätta steg fram ur skuggan
af klippan, som här stupade brant ner i vattnet, och
der strandpromenaden tog slut, för att sedan i form af
gångstig fortsätta i zigzag uppför berget, der en
gammal lotskoja var belägen.

— Hvad? hvad? — utbrast kaptenen förvånad, i
det han kände att Dolores släppte hans arm, — är det
inte? — Jo minsann är det inte — —

— Löjtnant Stål! — inföll Dolores helt lugnt, i
det hon vände sig till den unge mannen, — är ni
ensam ända här borta? —

— Nej, — svarade den unge mannen raskt, —
mina föräldrar och några bekanta damer äro här uppe
vid lotsstugan för att se på månskenet, och om fröken
behagar göra oss sällskap — —

— Gerna, — svarade Dolores hastigt, — och då
får jag ju också sällskap hem, och behöfver inte längre
uppehålla kaptenen, som varit så utmärkt artig och följt
mig ända hit! Tack bäste herr kapten, och låt mig nu
inte hindra — —

— Ah jag ber, jag ber! — svarade kaptenen, i
det han med enkeltjusaren för ögat sökte upptäcka de
omtalade personerna uppe vid stugan, hvilket icke

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free