- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
283

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckades honom, af det enkla skälet att de icke voro
der — det har varit mig ett sant nöje att–jaså,
så att er fru mor är redan återstäld från sitt
illamående, — det har gått raskt det, och jag rigtigt
gratulerar till — —

— Tack så mycket, herr kapten! — svarade den
unge mannen, som redan tagit ett par steg upp på
berget, och nu sträckte handen åt den unga flickan,
— det var ingenting farligt! — bara litet
öfveran-strängning vid badet, — tag mig i hand, fröken, så
stiger ni säkrare! God natt herr kapten!

— God natt och ännu en gång tack! — sade
Dolores hastigt, i det hon fattade den unge mannens hand,
hvarpå de med lätta och spänstiga steg skyndade upp
för berget och voro försvunna inom ett ögonblick.

Kaptenen stod qvar på samma fläck en stund och
stirrade efter dem, klippande i vanlig otakt med
ögonlocken, derpå strök han sig betänksamt om näsan och
mumlade mycket flat för sig sjelf, i det han mödosamt
satte sig i gång neråt promenaden: »Man ska’ ta’ mig
fan få se att de hade stämt möte!»

6.



Månen liade under tiden kommit högre upp på
himlen och några lätta skyar följde nu med den
vest-liga vinden utifrån sjön, och seglade sakta fram öfver
den stundtals förmörkade skifvan, som, när den
nalkades molnkanten, tycktes rulla ut ur den glesa slöjan som
en glänsande trissa, slungad der uppe i rymden af någon
osynlig jättes händer. Deruppe vid lotsstugan hördes
det aflägsna bruset af dyningen från de yttre klipporna
liksom tidtals återkommande suckar ur ett bröst, hvilket
något okändt qval, någon otillfredstäld längtan höjde
och sänkte under djupa andetag, och längst ute i gattet
der intet land vidare kunde upptäckas, syntes på långt
afstånd ett segel som sken så spöklikt hvitt emot den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free