- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
288

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Att lion är min far3 från skilj da hustru!–

svarade Dolores halfhögt men en djup snyftning, i det
hon dolde hufvudet vid hans bröst.

— Din fars frånskilj da hustru? — utropade den
unge mannen med ett anskri af på en gång häpnad
och förfäran, — min mor, din fars —- — o min Gud,
min Gud! Det är inte sant, det kan inte, det får inte
vara sant! —

— Och likväl är det så! — återtog Dolores med
djup smärta, i det hon upplyfte sitt tårdränkta ansigte,

— jag har nyss hört det af hans egen mun! — Deraf
hans förfäran då han vid vår arm från trappan helt
plötsligt såg henne framför sig, deraf hennes anskri,
hennes hastiga bortgång vid din fars arm! — Förstår
du nu, Ernesto, förstår du hela gräsligheten af denna
upptäckt — förstår du nu att du han vara min bror?

Och med instinktlik fasa löste hon sina armar från
lians hals och drog sig tillbaka från honom ända till
den yttersta randen af den djupa remnan der månen,
som nu kommit upp bakom lotskojans mosslupna tak,
kastade en bred stråle af ljus på hennes bleka och
tår-fuktade drag, och glittrade i dropparne som ännu hängde
qvar i de långa ögonhåren, -medan han deremot satt
q var i den djupa skuggan längre inåt den uppåtstigande
branten.

På detta sätt sutto de stumma några ögonblick,
liksom förlamade af ett plötsligt åskslag från deras
nyss förut så ljusa och leende kärlekshimmel, till dess
han ändtligen återtog, mekaniskt liksom ett doft eko
från den hårda klippan som omgaf dem;.

— Att jag kan vara din broder? —

— Ja, — återtog Dolores med stämman vibrerande
på samma gång af en lijertslitande sorg och af ett fast
och or}rggligt beslut, — och att om det är så, återstår
för oss ingenting annat än att dö!

— Dö? — upprepade Ernst på samma sätt som
förut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0288.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free