Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ty att afstå från hvarandra, att söka
förbyta den kärlek som nn förenar oss, till den ljumma
och tillfälliga känsla som ett par syskon hysa för
hvar-anndra, — det skulle jag aldrig kunna nöja mig med!
Skulle du det?
— Aldrig! — svarade Ernst med djup
öfverty-gelse, i det han reste sig upp och kastade en irrande,
halft förfärad blick ut öfver vattenspegeln vid deras
fötter, som tycktes enkom ditlagd för att i sitt tysta
djup dölja en hel verld af krossade förhoppningar, —
aldrig! Men att dö, Dolores! Har du tänkt på hvad
det innebär? Att på en gång stiga ned från sol och
ljus och glädje, att för alltid stänga dörren för sig till
förhoppningarnes paradis, och detta medan man ännu
är ung, medan pulsarne slå högt och blodet sjuder
varmt i ådrorna, medan lifvet lockar med tusen röster
och tjusar med så många skiftande fröjder! Har du
betänkt hvad detta vill säga?
— Hvad äro alla lifvets fröjder mot denna enda
som man vill förneka oss, om min fars ohyggliga
förmodan skulle vara sann? — hviskade Dolores med
flämtande röst, i det hon på nytt slog sina armar om
hans hals och drog ned honom bredvid sig, under det
han nästan viljelös lydde tryckningen af de mjuka
ar-marne. — Hvad äro alla förhoppningar, alt sol och alt
ljus emot detta kolsvarta mörker, under hvars tryck vi
skulle pinas i en långsam dödskamp, tusen gånger
bittrare än minutens qval vid en hastig död, som vi
sjelf-villigt valde?
— Och våra arma föräldrar? — Ega vi rättighet
att tänka endast på oss, icke på dem?
— Du är feg, Ernesto! — Du söker undanflykter!
— utropade Dolores med sydländskans hastigt upptända
vrede, i det hon stötte honom ifrån sig, — du vet icke
hvad verklig kärlek vill säga! Så vill jag visa dig det,
farväl!
Fr an 8 Hedberg: Stockholmslif.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
