- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
290

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och med ett språng var hon uppe ur remnan der
de sutit, samt ute på den brant nedåtstupande
berghällen, utför hvars af vågorna glattslipade sluttning hon
inom ett ögonblick gled ned i det silfverglittrande
djupet, hvars mörka famn girigt öppnade sig för att
mottaga sitt rof.

Med ett anskri af förfäran hade den unge mannen
rusat fram för att hejda henne, och när nästa sekund
den förfärliga sanningen stod klar och hotande framför
honom, när han såg klippan tom, såg de vida ringarne
som svallade upp mot dess slemmiga fot, för att sedan
känslolöst återfalla i djupet, så kastade han sig med
ett rytande af förtviflan hastigt ut ifrån klippan och
försvann inom ett ögonblick i samma afgrund som nyss
hade uppslukat föremålet för hans kärlek.

I samma ögonblick som klippan på detta sätt blef
tom, hördes ett hest skri uppe i luften, och en
långsträckt skugga sväfvade fram öfver vattenspegeln. Det
var en ensam mås, som glömt sig q var på sin jagt inåt
fjärden, och som nu med långsamma vingslag sträckte
ut åt hafsbandet. Han stannade på flygten ett
ögonblick, slog ett sjunkande slag omkring platsen del* de
båda älskande försvunnit, uppgaf ännu ett skri af
sviken väntan och fortsatte sin väg utåt, som om
ingenting hade bändt.

7.



Dagen derpå var det stor uppståndelse vid den
fashionabla badorten, och de sysslolösa, som vid en
sådan plats, tack vare läkarnes ordinationer och egen
böjelse, merendels bilda en öfver vägande majoritet, hade
fått en kärkommjen anledning att slå sina mer och
mindre kloka hufvuden tillsammans och prata och himla
sig af hjertans grund. Det hade då ändtligen händt
någonting som kunde afbryta den dödande
enformigheten, som annars endast två gånger om dagen nöd-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free