Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika ungdomlig röst omedelbart anmärkte: »ja det är
nog mycket pikant och mycket originelt, men tänk er,
att kanske få ligga sjösjuk hela tiden.»
Från en grupp, som tydligen bestod af några ogifta
damer af obestämd ålder, hvilka likväl ögonskenligen
allesammans vändt om hörnet både en och två gånger,
hördes genast vid utträdandet ur porten en temligen
skarp stämma utropa: »Jag kan då inte begripa hvad
karlarne ser på henne! Hon är ju hvarken vacker eller
väl växt, och om hon åtminstone hade hufvud! Men
det!» — — hvilken rtplik genast besvarades med ett
i deciderad näston uttaladt: »Nåja, hvad ger ni mig
för honom då? Såg ni såna händer han hade, och så
skrattar han oupphörligt, och det fast tänderna ä’ svarta!»
Och så fick man händelsevis se att friherrinnan tittade
ut genom fönstret, och då blef det hälsningar och
bugningar och de mest älskvärda leenden utan all ända.
Den som dock hade mest att göra denna
märkvärdiga dag, det var doktorn, som oupphörligt sprang
fram och tillbaka emellan de begge husen; och som
till följe deraf onekligen var det lilla samhällets
vig-tigaste personlighet, något som han också till fullo
syntes uppfatta och inte så litet yfvas öfver. Öfverallt
måste han stanna, af alla tilltalades han och utfrågades
och gjorde sig ofantligt vigtig, då han berättade både
hvad han visste och inte visste.
Han hade väl kuappast sutit en qvarts timme på
hela dagen, förrän han på eftermiddagen vid den
vanliga tiden kom uppspringande på flustret till
societets-salongen, der kaptenen och kanslirådet redan suto vid
det vanliga bordet, med sina kaffekoppar framför sig;
kanslirådet stel och rak som vanligt, och kaptenen
der-emot mera nervös och mera ögonlocksgymnast än han
varit på mången god dag.
— Nå doktor! ändtligen får man då se en skymt
af dig! — ropade han hastigt i det han till och med
satte i ordning stolen, som han nyss vikit af åt bad-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
