- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
294

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ortens för närvarande vigtigaste personlighet; — kom
hit och slå dig ner!

— Ja tack, men jag har bara en knapp halftimme
på mig; — jag måste sedan tillbaka till professorns
igen! — pustade doktorn i det han slog sig ner, sedan
han hälsat här, besvarat ett par handtryckningar der,
ett par frågor på annat håll, och hunnit underrätta
gymnastikprofessorn om att han skickat till honom en ny
patient, något som denne besvarade med en sorts
brum-ning, som skulle föreställa någonting liknande ett tack,

— och sedan skall jag upp till brukspatrons ännu en
gång i dag!

— Nå, hur är det nu egentligen? — ropade
kaptenen i det han spärrade upp begge ögonlocken så
våldsamt att det ena genast föll ner igen, — ä’ de utom
all fara?

— Ja de båda unga är alls ingen fara med! —
försäkrade doktorn sjelfbelåtet, — tack vare mina
energiska mått och steg så fick jag verkligen lif i henne
igen, fast det såg förbannadt illa ut i början, och han
är redan uppe och ute igen sedan ett par, tre timmar!

— Tacka fan för det! — utbrast kaptenen, i det
han sträckte ut benen, — en sjöman ! Och bara rädda
en och det ett fruntimmer till! — Jag har en gång i
mina unga dar —

— Dragit upp ett helt kompani, ja! — inföll
kanslirådet, torrt som alltid, — det har vi redan hört
förut!

— Nej ursäkta mig! — svarade kaptenen
blygsamt, i det han blundade med begge ögonen, — det
var bara ett korpralskap!

— Men det kunde lika gerna varit ett kompani!

— sade kanslirådet, — antalet gör så rasande litet till
saken, när det gäller sådana bjessar som dej!

— Ahja, det förstås! — medgaf kaptenen
välvilligt i det han drog åt sig benen igen och med någon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free