- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
295

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ansträngning kastade det ena öfver det andra, — men
der ser herrarne nu! Hade jag inte varit — —

— Indiskret, ja! — inföll kanslirådet elakt.

— Indiskret? Indiskret? — upprepade kaptenen
förargad, — det var ingen indiskretion, det var en
känsla utaf moralisk ansvarighet, utaf — —

— Hvad var det du kallade det? — frågade
kanslirådet, mycket menlöst, i det han blinkade med ena
ögat åt doktorn, som å sin sida blinkade igen, hvilket
alt helt och hållet undföll kaptenen, som nu-släppte
igen ögonlocken för att se så mycket högtidligare ut. —

— Moralisk ansvarighetskänsla, kallade jag det,
och det ska’ jag säga er att det var, mina herrar! —
Och hade jag inte talat om att de hade stämt möte derute,
så hade inte båten med de unga herrarne gifvit sig af
dit utaf nyfikenhet, och då hade de heller inte blifvit
räddade, — eller hur, bror doktor? — jag skulle tro
att den konklusionen är fullt logisk, hvasa? — Men en
sak l:ar jag funderat på hela dan, och jag har till och
med varit derute vid Måsudden ett tag — utan att
kunna få det riktigt klart för mig! Hur fan kom hon
i till vägs, kan du förklara mig det, doktor?

— Hon halkade naturligtvis! — svarade denne
af-görande, — berget är ju halt och stupande som en
rutschbana! Såg du inte det?

— Jo, jaha! — sade kaptenen släpande, i det
han såg ovanligt fundersam ut, *— jaja, på det sättet
har det väl gått till! Men det är då också en
förban-nadt kuriös idé att ställa till möten derute, när det fins
så godt om säten på strandpromenaden!

— Såvida hon inte, — sade doktorn, sänkande
rösten, i det han lutade sig öfver bordet intill de andra,

— såvida lion inte kastade sig i med afsigt, hvilket jag
nästan misstänker.

— Ahå! — utbrast kanslirådet, mera intresserad
än han brukade vara, — skulle det varit fråga om att
uppföra tragedier här ute?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free