- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
298

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Säg inte det, du — -— för jag var den tiden
en satans farlig karl, och det fans många, som — —
nog af: den gången var jag oskyldig, ta’ mig fan var

jag inte det! — Det var en helt annan, som–—

nog af, det blef verkligen skiljsmessa af, och så reste
han utrikes, — och nu skulle det här vara han? Ja,
tyckte inte jag från första stund att det var något hos
den karlen som liksom väckte ett samvetsqval hos
mig — —

— Ja men, du var ju oskyldig? — inföll
kanslirådet.

— Visserligen, visserligen! men i alla fall ser du

— återtog kaptenen med en viss ifver som bevisade
att han började återkomma till sitt normala tillstånd;

— i alla fall så trodde han och hela badsocieteten att
det var jag, som — — för se, saken var den — •—

— Ja det får vi höra en annan gång! —
förklarade kanslirådet helt kategoriskt, — låt nu doktorn få
ordet!

— Ja genast! — Men se saken var den, att det
rätta upphofvet till skandalen, var en mycket obetydlig
person, som såg ingenting ut, då j<ig deremot — —

— Ja, någonting har du då al tid sett ut tor, —
af bröt kanslirådet, och vände sig sedan till doktorn,
som han uppmanade att tala om hur saken förhöll sig,
något som denne icke lät säga sig två gånger.

— Jag slutade med att upplysa om att professorn
egentligen heter Verner, och ni kan tänka er hvilken
uppståndelse det skulle bli i lägret, när han här i går
uppe på flustret får se sin för detta hustru i egenskap
af mor till dotterns kurtisör eller älskare, eller friare,
hvilketdera uttryck ni nu behagar använda! Hvad var
naturligare än att karlen, som hade sjukt samvete, trodde
att löjtnanten var hans egen son med den frånskilj da
hustrun, och att således de båda unga voro helt enkelt
bror och syster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0298.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free