- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
308

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och när dödsbudet kom och mor Greta grät sina bittra
tårar öfver sonens öde, sade fadern endast med en
sorts tvär tungsinthet, i det han strök sig öfver
ögonbrynen :

— Ja, Gu’väles honom, der han ligger; men inte
för att jag vänte mej något annat åf den seglatsen,
inte.

— Så du kan tala, far! — snyftade fiskarmor,
— hvarför lät du’n då ge sig åf, i fall så hade varit?

— Han var fäll inte go’ te’ hålla, vill jag
minnas! — svarade fadern kärft, i det han gick ut ur
stugan och stälde sig och tittade utåt sjön.

Men nu hade sex år förgått sedan den bittra
stunden i mor Gretas lif och det hade vuxit ärr öfver
såret, som det gör öfver all sorg här i verlden. Och som
det al tid ligger något barnsligt i äfven den starkaste
moders sorg öfver sitt barn, så hade den fattiga
fiskarhustrun der ute i hafsbandet en relik som tröstade henne
hvar gång hon kände ett stygn i sitt hjerta, och den
reliken var ett bref från redaren för fartyget, hvari
han underrättade föräldrarne om att sonen blifvit svept
i den svenska flaggan och att alla i Bahia vistande
landsmän hade följt honom till grafven. Hvar och en
som vet huru djupt tanken på en hederlig begrafning
är rotfästad hos vår allmoge, och som dessutom känner
huru i allmänhet lugnt man betraktar både lif och död,
kan lätt tänka sig hvilken tröst detta skulle vara. Den
trösten var för modern lika stor som den hemsända tre
månaders hyran var för fadern, hvilken för de
pennin-garne kunde köpa sig en ny skötbåt, som han så väl
behöfde och som han förut inte kunnat vara karl att
skaffa sig, huru väl han än var i behof af den.

2.



»Holmens Johanna», som fosterdottern kallades på
de kringliggande öarne* var en storvext* vacker och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free