Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som Klys och den andre kommo utanför dörren,
tittade de båda öfver backklinten utåt Grindafjärden,
der sjön började gå hög, medan skymningen föll på alt
mer och mer, ytterligare förstärkt af ett börjande regn
som först i enstaka, kalla droppar slog dem i ansigtet,
och som snart började falla alt tätare medan vinden
tjöt och smälde omkring knutarne på krogstugan, och
den gamla rostiga väderflöjeln på sin stång midt på
gården gnisslade och jemrade sig alt värre.
— Jo den här blir nog bra, den! — mumlade
Klys och pekade utåt, — ser du Anders, di börjar
redan på att gå i skjortarmarne derute!
— Hvad ska’ de då bli på Kanholmen i morgon?
— sade Anders betänksamt.
— Vi ha’ inte sett om vi kommit dit än! —
svarade Klys, i det de gingo ner emot bryggan.
Men uppe från krogstugan ljödo skrattsalvor och
svordomar om hvarandra och toddyglasen fyldes och
tömdes oupphörligt, och när dörren litet emellan
öppnades, blandade sig de druckna skepparnes gräl och
skällsord med de tunga suckarne från nordanvinden som alt
mer blåste upp sig till en ordentlig höststorm, sådan
den kan rasa ibland i skärgården, när Oktobernatten
mörknar till alt mer och mer och de tunga regnmolnen
insvepa fjärdar och sund och uddar i en fäll så tät att
ångbåtarnes signallyktor endast på några famnars afstånd
se ut som de hastigt uppstigande röda gnistorna ur en
rykande skorsten, hvilka efter ett kort ögonblick slockna
i röken.
Inne på krogen gaf det ena ordet det andra, och
alt efter som spelet fortgick och toddarne späddes på
med den svenska konjacken, stegrades berserkamodet
hos de drickande.
— Det var alt tur att vi kom te’ stanna här ändå!
— skrek Boman aldeles purpurröd af dryckjom och
spelraseri, — fast Holmen var så förbaskade dygdig åf
sej, när vi slank in till Waxholm! Det smakar alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
