Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jo di ligger der di låg, di! — svarade pojken,
— för si di har bättre lä’ åf udden, än hvad Holmens
hade. Men ska’ ni inte ut och hjelpa’n efct tag, för nog
ä’ det synd på skuta’!
— Ja, kanske hen skulle titta häfter! — menade
den ena rospiggen; men när det inte vann någon
genklang hos de andra, så stannade han också, och inom
kort var spelet igång med samma ifver som förut.
Men ute var det mörkt som i en säck. Vinden
hade ökat i styrka och regnet öste ner. När Holmen
först kom ut, tog rocken vindfång och som benen voro
osäkra, hirrade han till och var nära att slå i väggen;
men han tog i stadigare tag, slog ner mössan säkert
på hufvudet, och satte af i full fart ner till bryggan
der ökan låg bunden. Der stannade han ett ögonblick,
och öfver backen hörde han med vindstötarne
propellerns dunkande på den utanför kommande ångbåten.
Han satte handen öfver ögonen, och med sjömannens
vana att genomtränga äfven det tätaste mörker, tyckte
han sig skönja konturerna af sin skuta midt ute i
öppningen af sundet.
— Den fan kommer att skära’na midt itu; — skrek
han, kastade sig hufvudstupa ner i den bräckliga båten,
fumlade ett ögonblick efter årorna, fick slutligen tag i
dem, och rodde för brinnande lifvet rätt ut till skutan
som låg och dref för stormen midt i den stora
ångbåtens väg.
Inom några ögonblick var han långsides med
skutan, tog tag i båtens fånglina och kastade sig handlöst
öfver relingen ombord. Det lyste inifrån kabyssen, i
ett språng kastade han sig dit och ryckte upp dörren.
Der suto Klys och Anders mer än halfdruckna vid det
väggfasta bordet med den tömda brän vinsbutelj en
emellan sig och skrattade båda två halffånigt åt någon
skep-parhistoria som f. d. båtsmannen nyss talat om. När
de sågo skepparen i den öppnade dörren tvärtystnade
de båda och försökte resa sig upp, men i förskräckelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
