Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spottade han i händerna, fattade tag i kettingen och
började med öfvermenskliga krafter att försöka hala
upp draggen.
— Ro alt hvad tygena håller, edra satar! —
skrek han åt karlarne midskepps, tog i med förnyad
ansträngning, och nu kände han att skutan red upp på
kettingen; i stället för att förut ligga tvärs för gattet,
vände hon sig långsamt längs efter, och i samma
ögonblick såg han en väldig mörk massa som i hvinande
fart strök förbi på tre eller fyra famnars af stånd, han
hörde ett våldsamt dunkande aldeles invid sig och ett
skarpt och bländande ljussken från ett rundt fönster
kastade en plötslig klarhet öfver föremålen tätt bredvid
honom.
— Kors i Jessu namn, ångbåten! — hörde han
Anders’ ångetsrop midskepps ifrån och strax derpå ett:
»hvad i helvete nu då?» — från Klys, och i detsamma
kom en väldig svallvåg och slog direkte in öfver
relingen från fören till aktern, skutan darrade och knakade
som om alla fogar brustit, hon tog en öfverhalning åt
den sidan hvarifrån svallvågen rusade in; tungt
nedlastad som hon var tog hon in ännu mera vatten, det
teglet som låg i lovart uppstapladt ända till relingen,
rullade hastigt neråt den lutande sidan, det uppstod ett
kluckande och sugande ljud medan alla tomrummen
mellan teglen fyldes, och innan Holm hann vända sig om
eller släppa kettingen som han tyckte skar sig in i
hans händer, sjönk skutan med last och alt, och när
han efter några sim tag på måfå i mörkret fick tag i
ökan som han lyckligtvis glömt att surra fast igen,
kraf-lade han sig med möda upp i den, han letade efter
årorna, de funnos inte — han ropade på de båda
karlarne, de svarade inte — och nu befriad från sitt rus,
men förtviflad, gråtande af harm och raseri, dref han
undan för vinden inåt sundet, medan ljuset från
krogfönstret deruppe på backen lyste som en fyr ledande
till fördömelsen, och de druckna gästernas skrål och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
