Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon till och med fått 2 kronor, och det glömde hon
aldrig. Hon hade visserligen då inte fått ihop mera
än tre halfstop, »men jag ska’ säga, det blef ändå
pengar åf, det!» sade hon strålande af glädje, när hon
kom fram emot qvällen och i smyg talte om för
Johanna att hon hade ett helt skålpund kaffe på bottnen
i fiskkorgen.
Om hösten gjorde hon stora affärer i lingon och
nypon. Det var inte ovanligt att då se henne som
för-däckspassagerare på Norrteljebåten med ett par dugtiga
såar och en stor kista fulla med lingon, ett par pund
nypon i en säck, och om lyckan var god, några kannor
hasselnötter i en påse, som sedan på hemvägen var fyld
med rågmjöl. Ibland när priserna voro höga och
skörden större än vanligt, kunde det nog också hända att
det på hemvägen var ryskt rågmjöl i säcken och
hvet-mjöl i påsen, och då sken mor Greta som en sol, när
Holmen var emot henne med båten nere på bryggan
vid Furusund. Då kunde Johanna också vara säker på
att hon hade en halsduk eller tyg till ett förkläde eller
någon annan småsak att vänta när gumman kom hem;
ty det var nog Johanna som plockade det mesta af
bären; hon hade yngre ben hon att klättra i backarne
med och inte gjorde det hälften så ondt i hennes
krum-böjda r}Tgg som i gamla mor Gretas, innan hon hade
plockat en skäppa full af de rosenröda små skogsbären
med sina hvitaktiga fruktfästen, hvilka lyste som klara
ögon mellan ett par blomstrande kinder.
Ja, Johanna var nog en rigtig skatt för de båda
gamla; men ändå tyckte mor Greta många gånger att
det var synd om flickan, som skulle gå bort sin bästa
tid derute på det trånga skäret långt borta i hafsbandet,
och hon hade många och heta debatter med sin gubbe
om den saken. Men Holmen var envis och ville inte
ge med sig. Han visste nog, han,* hvad jäntan dugde
till när det gälde att hugga i ett kraftigt årtag mot
svallsjö och ström, och det skulle många gånger sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
