- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
331

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en sig åt som ett kritter också, det var en sak det!
Men en fasligt dugtig karl ä’ det, och qvick ä’ han
och unnan går det för’n, det kan en ge sig håle på!
Så den skulle jag då bra mycket hellre ta’ hit än den
der saliga Slankpelle!

— Usch, gud bevara en, säger jag! Det vore just
rart för flickungen, det. Han som lär vara så otäck
efter qvinfolk, säger di.

— Ja men hon skulle ju bort, vet jag, jänta’.

— Ja det förstås, men i alla fall. så ska’ en fäll
inte behöfva ta’ tockna der utbölingar, när det fins
kristliga menniskor som talar svenska och ä’ barntödda
utaf hederliga föräldrar! Det vet jag då att jag skulle
aldrig få en lugn dag mera, om en skulle ha’ en töcken
der tatare i huset.

— Nå så låt mej behålla jänta, då, så ska’ du
slippan’n, kära Greta!

— Ja, men si flickan — —

— Nu orkar jag inte höra’t längre! Jag tycker
det inte går nån nöd på’na! Och hvad skulle hon inne
i stan och göra? För att det skulle bli samma elände
med henne som med Vesterbergs jänta borta på Blidö?
Kom hon inte hem härom året med en unge på armen,
och hade knapt en hel tråd på sig ?

— Sådan flicka ä’ inte Johanna, så mycket du vet
det, Holmen! För den delen kan jag då lita på henne
som på mig sjelf, det ska’ jag säga dig!

Men alt efter som fiskarfar kom igen den ena
gången efter den andra med sin estlänning, så började
mor Greta så småningom vänja sig vid tanken på
honom och seglan han en gång händelsevis varit der en
höst och hjelpt till med att bona om stugan, ty han
var händig timmerman och snickare också, fick hon
bättre tankar om mannen än förut.

Och så blef det då ändtligen beslutadt att Johanna
skulle fara in till staden i början på September månad
och höra sig om tjenst, och från och med slutet på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0331.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free