Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pojkarne tycktes betydligt muntra, att döma efter
det högljudda samtalet och de lifliga åtbörderna, hvilka
inbragte en och annan hederlig hemmansegare uppe från
fastlandet ganska respektabla knuffar, hvilka de dock
mottogo och fördrogo med ett förvånande jemnmod.
Det kunde visserligen hända någon gång att en och
annan mera känslig än de flesta, kunde vända sig om
och utbrista i ett: ’Dä va’ fäll lielfvite, ska’ I knuffas?’
eller: ’Vänta du, tes du kommer te’ Holmen!’ men
merendels tystades det hotande ordskiftet genom ett ord i
rättan tid från styrmannens sida, eller också derigenom
att en näfverdosa blef synlig i en valkig och smutsgul
näfve, och när man då skulle langa in den nya bussen
innanför läppen, så var man ju tvungen att hålla
munnen på sig till dess det var gjort.
Som det blåste litet snålt vestligt, så togo de båda
flickorna plats inne under halfdäck, och sedan de begge
båtsmännen varit nere i lastrummet förut och hälsat
på en halfstopsbutelj som nu inte hade mera än
bottenskyla qvar, kommo de in efter dit och stälde sig
framför dem, bredbenta och vaggande på kroppen som
sjömän pläga, de må nu vara ballastade eller tomma.
— Ska’ I ha’ er en kopp kaffe, jänter, så säg inte
nej! — började den ene af båtsmännen, en ung och
rask fyr om några och tjugu år, — för de’ ä’ jag som
bjuder, ska’ jag säga!
— Ja tack, vet jag om det går an! — svarade
flickan ifrån Rådmansö, och tittade på Johanna, som å
sin sida såg ner på däcksplankorna och var en smula
brydd, obekant som hon var med de båda kavaljererna,
— eller hvad tycker Johanna?
— Nog skulle det smaka bra! — svarade Johanna
efter en stund, — men när en inte känner den som
bjuder — —
— Känner? — återtog båtsmannen skrattande, —
vi känner ju Lovisa, vet jag och Lovisa känner Johanna
— var det inte Johanna som .lilla vännen hette?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
