- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
334

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo, nog heter jag Johanna, altid!

— Nåja, och jag heter Rask och kamraten min
heter Alund, och derme’ ä’ den slupen klar! Kom då
jänter, så kilar vi ner i försalongen och får oss en
kopp, eller livad säger du, Alund? Ä’ du med på det,
hvasa?

— Ja vars! — svarade kamraten som var några
år äldre, och temligen säflig i sitt sätt, — men håll
du dej te’ Lovisa, så tar jag den här flickan 0111 hand,
jag som ä’ gammal och förståndig! Se jag känner
fosterfar hennes, gamla Holmen ute på Klacken, så mej
kan hon vara lugn för!

— Hå kors, känner han far? — utbrast Johanna
med ljusnande anlete, — ja då ä’ det fäll ingenting
farligt te’ följa med!

— Farligt? — utbrast Rask i det han tog Lovisa
om lifvet och ryckte upp henne från bänken der hon
satt, — usch nej, det är bara roligt, det kan ni lita på!

Och dermed sträckte han ut andra armen för att
göra samma manöver med Johanna, men då var det
Ålund som temligen omildt föste undan handen för
honom och sade på sitt säfliga sätt:

— Nej, låt bli det der, Rask! Jag tycker du kan
ha’ nog med en, ditt förbaskade åbäke! Och om
Johanna kommer med mig ner, så tror jag det ställer
sig bättre.

Rask tänkte först ge’ kamraten en »klyfvare» som
han kallade det; men så tittade Lovisa så kärvänligt
på honom, att han tyckte han kunde låta bli det för
hennes skull, och utan vidare äfventyr hamnade de
slutligen nere i försalongen. Som vanligt, denna tiden på
året, var den upptagen af drickande och glammande
bönder, som vid antingen en kopp kaffe, eller en cognac
och ett glas öl, en och annan också vid en sup och ett
glas svagdricka under långa pauser och mycket buller
efter pauserna, x talade om utsigterna för att få
någorlunda betalt för liafre och korn, ärter och potatis, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free