- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
335

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som dessutom ingalunda förglömde att svära öfver
ut-skylderna och förarga sig öfver den »förbaskade
tullfriheta», som gjorde att en inte kunde få betalt för det
lilla som vexte på jordlappen, utan skulle vara pockad
te’ skänka bort’et åt de der eländiga stockholmarne,
som gerna kunde ha’ råd att betala mycket mera än
di gjorde.

Det var den gamla, vanliga rivaliteten mellan land
och stad som blossade upp midt ibland oset af sprit
och brasilianskt kaffe och de fräna rökmolnen från
dåliga cigarrer, ock stämningen hos bönderna blef inte
bättre när de fingo se »kronkarlarne» komma ner,
åtföljda af de båda jäntorna, som blyga och förlägna
stannade länst nere vid dörren, medan Rask gisk fram till
reståratrisen och bestälde kaffet.

-— Och så ska’ en ha’ tockna der latvargar te’
föda också! — sade en gammal bonde med rödlätt
an-sigte och krithvitt hår, lång näsa och tandlös mun, som
oupphörligt sög på en cigarr hvilken han inte i en half
minut kunde hålla eld på, — liksom en inte hade nog
utåf’ kronan och presterskapet! Men si, det är
meningen te’ klå bond’ in på bara bena, förståss, och det
går fäll så länge det går! Och så länge di illfänas
med å’ välja en herre te’ riksdagsman —

— Ja det är svinaktigt! — utbrast en annan, en
liten rörlig karl med en lång och en kort arm, som de
andra kallade för »fjälsman», det vill säga
fjärdingsman, och som de yngre i laget lyssnade till med
gapande munnar och vidöppna ögon, — men det är rätt
åt er! Hvarför kan I inte välja en bonde som vet
hvad en bonde behöfver?

— Ah körsl — fortsatte kyrkvärden, den gamla
bonden med hvita håret, i det han tände cigarren för
nittionde gången, — vi bönder måtte fäll ha’ anna’ och
göra än te’ ligga oppe vid riksdan och klamera. Och
när inte fjälsman vill åta’ sig ’et, han som ä’ van te’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free