- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
337

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säger du, Ålund? Det vore anna’ te’ flicker och dansa
med, än de der näsvisa stockholmspigerna, det!

0

— Ahja, om flickorna blir i Stockholm, så kan di
nog komma med! — svarade Ålund lugnt, aldeles som
om han inte varit så värst angelägen, — men nn ska’
ni ha’ er ett glas punsch, flickor, så ni inte förkyler
er åf blåsten, — och dermed blinkade han åt Rask,
som tycktes förstå honom, och som trots flickornas
protester tog in en half punsch och fyra glas.

— Nej se, det går då rakt aldrig an! —
försäkrade Lovisa, i det hon knuffade Johanna i sidan och
skrattade och snöt sig, och Johanna upprepade detsamma;
men det hjelpte inte, om de också bara skulle smaka
på punschen och läppja på glaset, så skulle karlarne
prompt bjuda.

— Åtminstone hvad mig anbelangar, så ä! jag med
om’et bara tör att det ä’ så rått i vädret, och då kan
en gerna vara så med! :— menade Rask i det han
under bordet kittlade Lovisa på knäna, något som hade
till följd att hon skrattade ännu värre.

— Ja, och det är bara för att jag ä’ känning med
gamla Holmen och mor Greta, som jag bjur!
—försäkrade Ålund med sin lugna min, fast en
uppmärksammare betraktare kunnat se hur det klippte i ögonvrårna
på honom, när han tittade på Johannas friska och blyga
ansigte med de nedslagna ögonen, som hon dock nu
fäste på honom, när han talade om mor och far.

Och hur de begge sjömännen pratade och trugade
så hade flickorna snart tömt sina glas, och de kände
sig så lustigt yra i hufvudet när de gingo upp på däck
igen, medan Rask köpte sig en cigarr och Ålund
betalade punschen. När det var gjort och de kommo
utanför salongsdörren och upp i trappan,, stannade Rask och
knuffade Ålund i sidan, i det han utbrast:

— Du ä’ alt en djäkla klippare du, så gammal
du ä’,.Ålund!

Fr an 8 Hedberg: Stockholmelif.

15

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free