- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
343

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hvad det anbelanger, så ä’ jag fäll gammal
nog te’ sköta mig sjelf! — svarade Johanna trotsigt,
i det hon steg ned för stegen. Men hon hade inte
tagit många steg förr än ett par starka armar fattade
om höfterna på henne och hon lyftes ned som en vante
i det mörka rummet, i det hon uppgaf ett litet rop af
öfverraskning, hvilket dock genast tystnade aldeles som
om någon hastigt täppt till munnen på henne på något
outransakligt sätt.

— Nå, nu ä’ den då på god väg att gå för
pär-kele i våld! — mumlade estlänningen för sig sjelf, i
det han kastade en underlig blick neråt rummet och
derpå gick och stälde sig vid relingen och tittade utåt
sjön.

Han hade inte stått der lång stund, förrän
han hörde ett rop dernerifrån, derpå ett häftigt slag
och en duns som om någon fallit omkull, och när han
vände sig om för att se hvad det var å färde, fick han
syn på Johanna som, blossande röd och med halsduken
nerfallen i nacken, kom upprusande för stegen och
skyndade i full fart in under halfdäcket och slogo igen
dörren om sig. Efter några ögonblick syntes Alund
bar-hufvad titta upp ur rumsluckan, och krafla sig upp för
stegen för att skynda efter henne, då estlänningen helt
lugnt steg fram, lade sin breda hand på den förvånade
båtsmannens axel och sade i det han hindrade honom
att stiga upp:

— Låt nu flickan vara för annars säger jag- åt
kaf ten!

— Hvad i helfvete angår det dig din förbaskade
bondtupp? — skrek båtsmannen ursinnig, i det han
försökte slå undan handen, som låg med skeppundstyngd
på hans axel — ä’ du henneses förmyndare, din kanin?

— Nej, men nu ska’ du inte bråka, knalle! —
svarade estlänningen lika lugnt som förut, i det han
tog ett nytt tag i kavaj kragen och lyfte ner båtsmannen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free