- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
358

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

minsta skymt af ljus i något af de små fönster som
vette utåt gården.

— Nej, di har alt gått och lagt sig allihop! —
sade slutligen estlänningen lugnt, som om han inte
väntat någonting annat, — det var ju det jag sa’ Johanna,
så det här kunde vi då ha’ spart in!

— Det ä’ fäll ändå bäst te’ bulta på! — svarade
Johanna med ängslan i rösten, — di kan fäll vara oppe
åt andra sida’, vet jag!

— Kanske nu det då! — svarade han och letade
rätt på portklappen på inkörsporten, hvarefter han
bultade några tag. Ljudet var skarpt och skärande och
gaf eko på den folktomma gatan, och efter några
ögonblick började en hund skälla på något afstånd.

— Hundrackan ä’ då vaken, teminstingen! — sade
estlänningen • och började bulta om igen.

Hundskallet hördes på nytt och med ökad styrka.
Hunden var lös och kom tydligen närmare, och ju
närmare han kom desto ursinnigare skälde han. Nu var
han framme vid porten, och det måtte vara en stor
best, ty när han ilsket morrande rusade upp på
portluckan inifrån så skakade den och gnälde som om den
varit färdig att braka sönder.

— Jesses bevara en, om han kommer ut! —r-
ropade Johanna förskräckt, — då äter han fäll rakt opp
oss med detsamma!

— Ahå heller! — svarade estlänningen med sitt
vanliga lugn, — det låter han fäll vackert bli ändå!

Men i detsamma syntes vid skenet af den aflägsna
gatulyktan ett lurfvigt svart hufvud, som trängde sig
ut mellan portluckan och gatan och med ett ännu
ilsknare morrande måttade hunden ett hugg åt estlänningens
fot, hvilken denne hastigt drog tillbaka, hvarpå han
besvarade välmeningen med en kraftig spark åt
hundens nos, hvilken nu med ett högt tjut drogs tillbaka
innanför porten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0358.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free