- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
366

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tyret uppe i Götgatsbacken, hade hon fått en sådan
förskräckelse för Stockholm, att fastän hon snart skilj des
från målet, sedan det blifvit upplyst om hur saken
rätteligen förhöll sig, hon inte kunde tänka sig uågonting
förfärligare än att stanna der, och det fastän
fiskköpar-frun tillbjudit henne plats hemma hos sig, der hon bodde
några hus ifrån porten som de bultat på, den ödesdigra
natten. När estländingen fick sin dom, och det blef
snart nog — och lindrig blef den ju också, ty i
betraktande af förmildrande omständigheter, och sedan det
blifvit styrkt att han icke varit den anfallande, dömdes
han till sex månaders straffarbete, som han fick
af-tjena ute på Långholmen, — var hon på nytt inne
till staden och tog afsked af honom och de räknade ut
tillsammans att som det nu var i början af november
så skulle han vara ute igen i början af Maj, och då
skulle de träffas derute i ytterskären.

— Om Johanna då vill veta åf mej vidare, sen
jag har suttit på Långholmen! — sade han med ett
bittert leende, — för det är just ingen vidare rekomdation.

— Ah, när Elias har sutti’ der för min skull, så
menade Johanna, i det hon tog honom i famn och

kysste honom, och det fastän fångknekten stod inne och
såg på, — så inte ä’ det fäll jag som ska’ rynka på
näsan! Och inte lär nån annan göra det häller,
tänker jag!

— Ahnej, att en är hvass i fingrarne, det är
ingen skam, — inföll fångknekten, — det är värre när
en ä’ lång i dom!

Och derpå skiljdes de åt för vintern.

Väl var det också att Johanna stannade hemma
för det blef en svår tid för de gamla derute. Holmen,
som länge gått och skräpat och varit krasslig, sjuknade
ner vid fastlagstiden, och fast han sjelf den ena dagen
efter den andra påstod att han inte hade något så värst
ondt just, och att han skulle vara på benen igen i
nästa vecka, så gick den ena dagen och den ena veckan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0366.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free