Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade en fästman som gick utanpå dem allihop, för se,
de andra de kunde nog skratta *och flamsa och göra sig
till vid en dans; men gälde det att våga något för den
jänta de påstod att de tyckte om, så var de så lagom
katiga, utan makade sig helst undan och slokade
öronen som en hund, när han fått en skopa vatten öfver sig.
— Det fans bara en karl i helaste verlden, —
menade då Johanna, — som var så golik så han kunde
göra det, och det hade han visat när det gälde.
— Ahja, om en inte precist går och sätter sig på
Långholmen för en jäntas skull, — svarade då en gång
en utaf de raskaste Svartlögapojkarne, när han var med
henne och tog upp strömmingsskötarne en morgon, —
så får en fäll lefva ändå! Di säger för rexten att han
nöp klocka’ af den der herrn som han satte knifven i,
så det var fäll inte baraste för knifnypet som han kom
dit tänker jag! —bifogade han dessutom, men han hade
knapt sagt ut det ordet, förrän han fick en utaf
sköt-Jättena i skallen på sig och det så han såg sjutton
solar på en gång, fastän det var kaf nermulet på
morgon qvisten.
Så omtalades det åtminstone efteråt af en af de
andra drängarne, som vid försöket att stjäla en kyss,
hade en annan morgon fått sig en så bastant örfil att
han var svullen om ena kindbenet i fjorton dar — och
efter den betan menade alla ungkarlarne L hela
omtrakten »att den der finnfan måtte kunna trolla, då han
hade kunnat få en så flyhändt jänta att tycka om sig
så det inte var värdt för någon annan te’ nosa åstad.»
Och efter dessa tvenne kraftyttringar fick Johanna
vara någorlunda i fred utanför hemmet. Men derinom
var det så mycket värre i stället. Mor Greta, som
hade en oöfvervinnerlig förskräckelse för alla som togo
till knifven, och SQm sedan gammalt hyste den
föreställningen att Långholmen vore roten och upphofvet till
alt ondt och alt elände här i verlden, lät ingen dag
gå förbi, utan att hon kältade på Johanna för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
