Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagar qvar utaf Elias’ strafftid, och hon hade så gerna
velat fara in till staden för att vara den första som
tog emot honom; men det kunde hon ju inte nu, när
gubben hade lagt sig att dö så olägligt. Nog kunde
han ha’ lefvat de dagàrne till, tyckte hon, eller också
dött ett par veckor förr, så att man inte just nu haft?
alt stöket med begrafningen att stå i; men se, de gamla
hade då aldrig vett till annat än att vara till omak här
i verlden. Den tanken hade väl ändå inte vaknat hos
henne, om hon inte varit så orolig och underlig till mods,
ty ju närmare det led framåt tiden då hon väntada hem
sin fästman, desto mera började hon tänka på hurudan
han skulle komma. Ett halft år kan förändra mycket,
och ett halft år tillbragt i ett fängelse kan vara en
farlig skola, i synnerhet för den som har en god
portion vildhet i sinnet förut.
Det fans stunder, och det var i synnerhet om
qväl-larne, när det led åt den tiden då de för ett halft år
sen gingo upp från ångbåten borta vid
Blasieholmsham-nen, som det kom öfver henne en ängslan och förfäran,
som hon inte kunde bära, tyckte hon. Hon skyndade
då upp på bergklinten som vette utåt sjön, och der
kunde hon sitta i timmar ända tills det blef mörkt och
stirra utåt storfjärden med de mörka kobbarne utë vid
gränsen af synranden, och se huru de långsträckta
vågorna komma derutifrån, än med fradga på topparne
och vilda och brådskande, som ville de storma den flata
klipphällen, än med dyningens långsamma, böljande
andhämtning, som hade han rullat sig trött derute och nu
ville lägga sig och hvila vid klippans fot, mättad
kanske af de menniskoverk och menniskolif som blifvit
hans rof derute i det vida.
Hurudan skulle han väl komma igen, den man som
den der natten för ett halft år sedan så egendomligt
hade ingripit i hennes lif? Vild som vågen med skum
på toppen, eller stilla och lugn som dyningen, med
suck efter hvila?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
