- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
383

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

räkenskap skyldig för sina göranden och låtanden, elio
det än vara månde och att när direktionen så finner
för god t att saken anordna eller förändra, så ega
su-jetterna endast att foga sig derefter.

—-Ja, men nog borde jag ändå fått veta af det,
svarade den unga flickan, i det en svag rodnad af
inre sinnesrörelse steg upp på hennes kinder, ty om
jag nu hade kommit i rätt tid utan att veta af annat
än att jag skulle repetera —

— Så hade fröken naturligtvis fått vända om hem
igen! — sade regissören i det han slog ihop kladden
och mycket ordentligt lade den tillbaka på sin plats,

— ty det är direktionens beslut att fröken Holmsson
skall spela rollen först och kanhända skall fröken sedan
få med henne alternera uti densamma. Detta vet jag
dock icke med någon säkerhet, af den anledning att
direktionens beslut i detta afseende äro för mig helt
och hållet obekanta, och jag — — —

Han hade troligtvis fortsatt ännu längre i samma
lefvande kanslistil, om han icke i detsamma märkt att
platsen i dörren var tom ech att den unga flickan var
borta. Han tog då åter upp det tomma
cigarrmunstycket, som han under samtalet lagt ifrån sig på
skrif-bordskanten, satte det på nytt mellan läpparne och
började kallröka som förut, i det han med en min, som
om hela Europas öde hvilat på hans axlar, fortsatte sitt
vigtiga göromål.

Emellertid hade den unga flickan skyndat tillbaka
ner på den nu aldeles tomma och halfmörka scenen,
och der, längst borta i fonden, kastade hon sig ner på
en dammig gräsbänk från den förgångna qvällens
muntra lustspel och med näsduken för ansigtet utbrast hon
i en våldsam gråt, som under häftiga paroxysmer skakade
hela hennes smidiga 6ch späda gestalt. Stackars barn!
Hon hade gått der nu i ett halft år och ingenting fått
göra, sedan hon händelsevis under förra terminen fått
en rol i hvilken hon väckt uppseende och vunnit bifall.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0383.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free