Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–Ja då går det inte an! — svarade han
misslynt öfver att se sin vackra förhoppning gå upp i rök,
—- men jag har ett stort rum, jag, om fröken ville
komma upp till mig i stället.
— Nej, det går heller inte an, ’— svarade den
unga flickan helt förlägen, — det kan väl herr Alm
förstå!
— Hvarför skulle det inte gå an? Jag bor ju
hemma hos min mor, vet jag,, och gumman kan sufflera
oss, i fall vi skulle behöfva och i fall fröken är rädd
att vara ensam med mig — tilläde han litet bittert.
— Nej. jag är visst inte rädd för herr Alm,
—-svarade den unga flickan helt frimodigt, i det hon såg
på lionom på nytt, — men jag är rädd för att folk
skall få något att prata om mig och till det behöfs det
inte mycket.
— Nå ja, så låt dem prata, då! — ropade han
med samma uttryck af förakt som förut, — hvad gör
det, när vi vet att de inte har något att prata om?
— Så kan en karl säga, men inte en ung flicka!
— svarafle hon i det hon gjorde sig i ordning att gå,
— nej det får nog vara, hur roligt det än vore.
— Har man sådana der betänkligheter, så .borde
man aldrig gå in vid teatern! — utbrast han med en
harmsen åtbörd, — jag trodde att fröken Vegner var
en förståndig flicka, som satte sig öfver sådant der,
när det var fråga om konsten. Jaja, blif nu inte
ledsen! — tilläde han genast i lugnare ton. då han såg
att hon bedröfvad vände sig bort för att gå, — jag
förstår nog att fröken kan ha’ rätt, men det retar mig
att det skall vara på det viset, när man vet att man
inte har något ondt i tankarne!
— Det tror jag fullt och fast att ni inte har, —
sade den unga flickan i det hon vände sig om och lade
sin hand i hans, som tryckte den vänligt och höll den
qvar till dess hon talat ut, — och 0111 ni tror att er mor
inte har någonting emot det, så vill jag gerna komma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
