- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
391

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Ack hvad det var snällt! — ropade den unge
mannen gladt i det han följde henne utför trappan
neråt utgången, — kommer fröken då i eftermiddag?

— Ja, klockan fyra, om det passar sig!

— Det passar utmärkt! Och då bjuder gumman
mor först på en kopp kaffe, och sen repetera vi ett par
timmar! Ack fröken! tänk om vi skulle få spela
Romeo och Julia tillsammans! Det vore något, det!

— Ja det tror jag, det! — sade hon med en
suck och sedan han underrättat henne om adressen
skiljdes de åt med en vänlig helsning, som om de varit
ett par kamrater af samma kön.

3.



Ungefär samtidigt som de båda unga adepterna
inom den svåraste, men mest lockande af alla konster,
öfverenskommo om att gemensamt arbeta för kommande
segrar, satt inne på operakafét i det innersta lilla
rummet åt Arsenalsgatan, en äldre man uppkrupen i hörnet
af den bortersta soffan åt fönstret till och läste mycket
uppmärksamt sin tidning, medan han emellanåt smuttade
på en sej del fatöl som stod framför honom på bordet.

Han tycktes vara mellan fyrti ocli femti år och
hade ett temligen hvardagligt, ja till och med fult
an-sigte, om man undantager pannan som var hög och
bred och ögonen, som voro skarpa och välvilliga på
samma gång, när de ibland blickade upp öfver binokeln
som satt fastklämd öfver näsan, och fästades envist och
ihållande på någon person eller sak som för ögonblicket
upptog hans uppmärksamhet. Ett yfvigt, gråsprängdt
hår omgaf det temligen rödlätta ansigtet och ett
helskägg af samma färg, endast något hvitare än håret,
bredde ut sig öfver halsduken och skjortbröstet, och
ströks oupphörligt utaf venstra handen medan den högra
höll upp den hopvikna tidningen, på hvilken för större

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0391.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free