- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
392

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

beqvämlighets skull den spalten som lästes, var utviken
i så smalt format som möjligt.

Litet emellan tittade den läsande ut öfver
tidningen och håns blickar foro mönstrande igenom den del
af ytterrummet som han hade framför sig och förirrade
sig ibland också ut öfver verandan utanföre och de nu
bladlösa träden med sina hvita ränder af snö utefter
grenar och qvistar. Derute var den vanliga publiken,
några operasångare som nyss slutat repetitionen och som
nu i sällskap med kapellmästaren togo sig en liten
ver-mutli för att stärka krafterna, — ett par tidningsmän
som vid en smörgås och ett glas öl hvilade ut efter
förmiddagens reporterbestyr; en bekant vinagent, som
nu först hade tid att äta sin kaffefrukost, SQdan han
ända från klockan åtta pä morgonen hemsökt hög och
låg med en aldrig sinande svada och ett pratargeni
som hin håle sjelf hade kunnat afundas honom, samt
tre eller fyra unga literatörer, som här sedan länge
arrangerat en liten förmiddagsklubb för ömsesidiga
observationer, hvilka en dag i skarpt realistiska pennritningar
nog skulle komma literaturen till godo, så vida
nemli-gen »de satans förläggarne någonsin kunde tänkas komma
derhän att de ville gifva ut någonting inhemskt Fom
dugde, i stället för att öfversvämma bokmarknaden med
underhaltiga öfversättningar».

Det syntes tydligen att den tidningsläsande
mannen väntade på någon, ty han drog tid efter annan upp
sitt fickur, satte det nära ögat som den närsynte plägar
göra, flyttade det sedan till örat för att konstatera att
det verkligen var i gång och stoppade sedan ner det
igen, i det han mumlade några otydliga ord för sig
sjelf. När han upprepat denna manöver en fem eller

• sexy gånger, tycktes hans otålighet taga öfverhand, och
han kastade förargad ifrån sig tidningen på en stol
samt ämnade just bulta med sejdeln i bordet för att
få garsongen att komma in och ta’ emot betalning, då
i detsamma den unge mannen, som nyss förut skiljts

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0392.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free