- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
403

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nå låt höra då? — sade Holmer i det han
tvärstannade framför honom och aldeles obekymrad om
hela den öfriga verlden spärrade trottoaren och tvang
tre fruntimmer att klifva ut på gatan, — hvad skulle
det vara för ett förslag?

— Jo, vill inte herr Holmei komma hem till mig
i eftermiddag mellan fyra och fem och se mig repetera
Romeo? — frågade Alm med glänsande blickar, i det
han helt varligt makade ner honom på gatan.

— Hvad ska’ det tjena till? — svarade den
andre halft spefullt, halft motvilligt, i det han tittade på
klockan.

— För att se om jag duger till någonting,
naturligtvis.

— Nåja, det kunde ju vara lustigt nog! Bara
herrn inte vill att jag skall spela Julia, för det gör
jag, ta’ mig tusan, inte!

— Det behöfs inte! En Julia har jag ju redan!

— Ja det var sant, det talte herrn ju om nyss!
Nåja, kör då! Det kan ju vara lustigt att se.hur ni
bär er åt! Jaså, Sibyllegatan 53; nåja jag ska’ komma.
Blir det. med eller utan förtäring?

— Vi få väl se! — ropade den unge mannen
glad t, i det de skilj des åt.

4.



Det fans åtminstone en menniska i verlden som
var fullt öfvertygad om att Grustaf Alm var den
förnämste skådespelare i hela Sverige och att han inte
heller i hela det öfriga »Europia» som gnmman sade,
hade sin like, och det var hans mor. Hon såg upp till
honom med en beundran och en hängifvenhet, en tro
på hans kallelse och en förbittring öfver dem hvilka
icke erkände honom, som skulle varit löjlig, om inte
moderskärleken här i verlden hade det prerogativet att
aldrig vara löjlig, just derför att den är så rörande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:40:30 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/hfstolif/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free