- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
405

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som läto honom draga ner disken full med tygstycken
och sedan köpte sex qvarter foderlärft, i fall de inte
loredrogo att köpa ingenting, och att de lofvade komma
igen i nästa vecka, utöfvade på honom inte det ringaste
inflytande. Så blef han fri från den konditionen, och
kom i stället på kontor. Men som han inte fick någon
lön första året, och modern inte hade råd att hålla
honom med tillräckliga schweitzeripengar, så kunde han
ju inte göra de sedvanliga förstudierna och derför gick
inte det heller med någon fart. Han tuggade
visserligen sönder ett dussin pennskaft och förstörde en och
annan bok papper med att skrifva sitt namn i alla
möjliga format och med alla upptänkliga stilar, men när
han en dag skulle ner i Packhuset och förtulla ett parti
vin, men kom hem med femtio lådor apelsiner i stället,
så försäkrade grosshandlaren honom på en gång vänligt
och bestämdt att han var »ett sakramenskadt djur» och
att han aldrig skulle kunna lära sig att begripa
verlds-handelns karaktär och betydelse.

Sedan dess gick han och slog dank ett halft år
och nnder tiden utvecklade han sig till en ganska
ståtlig ung man, och en vacker dag kom han hem och
underrättade den förvånade och förskräckta modern om
att han fått anställning vid en teater, visserligen bara
som statist att börja med, men att det inte skulle dröja
länge förrän han skulle få anställning som lönad aktör.
Nu hade han visserligen bara en krona om qvällen när
han var med, men modern tyckte i alla fall att det var
bättre än intet, och så hade han något att göra, och
det var ändå det allra bästa, ty »fåfäng gå lärer
mycket ondt», det tänkte hon mer än en gång på när han
gick af och an der hemma på golfvet i deras lilla rum
och inte visste hvad han skulle taga sig till.

Pr ån statistkallet var det ju endast ett steg till
elevskolan, och der kom han snart in och det var nu
det egentliga artistskapet började.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0405.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free