- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
419

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Knapt hade de kommit in, förrän Anna slog till
ett muntert klingande skratt, när hon fick sigte på den
märkvärdiga balkongen.

— Skall det der vara balkongen? — ropade hon,
i det hon derpå förvånad tittade upp på den gamla
soffan, — och vill herr Alm verkligen att jag skall
sitta deruppe?

— Ja, hvarför inte? — svarade denne och såg
litet snopen ut, — man gör så godt man kan, heter
det!

— Kom ihog — inföll Holmer torrt, — att på
Shakspeares tid hade man inga dekorationer als, och att
det var skådespelarne sjelfva som fingo lof att hålla
illusionen vid makt genom sitt spel! Det hörs för
resten att fröken är anstäld vid en storstadsteater, i
landsorten kan man ännu i dag nöja sig med förvånansvärdt
enkel attiralj!

— Ja, men jag vet bara inte hur jag skall komma
upp, — förklarade den unga flickan, i det hon mätte
höjden ifrån golfvet med en brydd* och förlägen blick,

— det är ju så högt.

— Nå, men stegen då? — frågade Gustaf i det
han visade på den, — om fröken tar mig i hand och
håller i mig, så går det aldeles utmärkt, det.

— Ahnej, jag kan nog gå sjelf! — sade den unga
flickan, ännu mera förlägen, hon var nämligen rädd att
visa sina fötter, när hon skulle gå upp; men det ville
hon inte tillstå för alt i verlden, — om bara fru. Alm
vill vara så god och hålla i min klädning, när jag går
upp.

— Hvar ha’ vi pjesen? — frågade Holmer under
tiden, — för det är väl i alla fall jag som skall bli
sufflör, kan jag tro? — ©ch medan Gustaf gaf honom
den och slog rätt på andra akten, hviskade han till
denne tämligen hörbart: — Sjåpig, förstås! Nå då
duger hon väl inte mycket till heller!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0419.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free