- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
431

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folk, och som talar i halsen som en papegoja! Man kan
rigtigt få ondt i hufvet, när man hör sånt der!

— Ja det är fan hvad det nu för tiden går lätt
för dem att komma ut! — inföll en af de äldre, som
talade med en egendomlig sugning emellan hvarje ord,
i det han knep ihop läpparne när han talade, — förr
i verlden var det min själ inte godt att komma
någonstans, om man hade aldrig så mycket talang.

— Och ännu svårare var det väl, när man inte
hade någon talang als? — svarade den förste, i det
kan gaf honom ett ironiskt ögonkast, hvarefter han
skyndade sig att tillägga: — som fallet är med den der
unga herrn! Det enda han tycks duga till, så är det
att gå och slå för flickorna vid teatern.

— Det är inte alla som duga till det! — inföll
en tredje, som det tycktes helt afsigtligt, i det han
tittade på sned på kamraten, — men hvem är det nu
då, som han slår för?

— Den der lilla sjåpan Anna Vegner, kan ni tänka
er! Han går och följer henne hem om qvällarne och det
gick väl ändå an, men det värsta är att de har möten
uppe hos den der kamrern — när han är borta
naturligtvis — såvida de inte slår för henne i kompani,
hvilket väl är det troligaste.

— Vet du, det tror jag inte! — svarade den förr
omnämde äldre utaf dem, i det sugningen blef starkare
än vanligt, — det är bestämdt bara förtal!

— Att de har henne tillsammans? — frågade den
som först talat.

— Nej, att någon af dem slår för henne! —
svarade den gamle med en ogillande blick och åtbörd, —
för jag tycker att hon altid förefallit som en ovanligt
hygglig flicka.

— Kors ja! Hon kan väl vara hygglig för det,
vet jag — sade den tredje i ordningen, — det ena
hindrar ju inte det andra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free