- Project Runeberg -  Stockholmslif och skärgårdsluft. Nya berättelser /
456

(1886) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Hva’ fan? — bruliade han altid säga, — man
måste uppmuntra konsten och det der — hva’ i an? —
Skulle inte vi, som ha’ råd, gå och titta på hvad di gör
för slag — hva’ fan? — hvart skulle di då ta’ vägen? —

Och det medgaf naturligtvis doktorn, som sjelf hade
varit en utmärkt sällskapsaktör i sin ungdom, och som
gick på alla nya program minst fem gånger, och blef
alt missnöjdare, ju längre han gick.

— Di kan inte spela nu meral — sade han altid
i det han kilade in »enkeltjusaren» i venstra ögonvrån,
ty det högra ögat var utaf emalj, — annat var det på
min tid! Du vet väl att Stedingk ville lia’ mej till
kungliga teatern? — Men jag tyckte det var dumt;
komma och konkurera med dem, hvad skulle det tjena
till? Och så var jag fästman då just, och salig
svärfar min kunde inte tåla teaterfolk. — Jaha, apropos det,
har du hört att lilla fru T. skall skiljas vid sin man?

— Hva’ fan? — frågade brukspatron förvånad, —
nu igen? Men hvad är det der för en flicka i första
radens fond? Förbannadt fraiche! Måtte vara splitter
ny den der — hva’ fan? — vet mig aldrig ha’ sett
henne förr!

— Ny, den der? — svarade doktorn och lorjnerade
uppåt fonden, — det är ju fröken P. vet jag — hon var
ju utdansad redan i fjor — jag skickade henne till
Ronneby i somras, och det hjelpte upp henne en smula,

— men det är inte mycket med henne i alla fall —
så der ja! nu börjar den gamla vanliga valsen 1

I detsamma blef det stor uppståndelse, på parkett.
En lång herre, högtidsklädd och med kraschan på
fracken, inträdde i sällskap med två unga flickor. Alla
gradpasserare och nybakade löjtnanter på de nedre
par-kettbänkarne gjorde helt om och bombarderade de unga,
rätt vackra flickorna, med de mest mördande blickar, i
det de vredo på gryende och fullvuxna mustascher af
alla former och färger och spände ut sina vadderade bröst,
som sjungande orrtuppar en vårmorgon i skogen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:44:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hfstolif/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free